Målet med den här resan var att avsluta vårt tema på bränsletillverkning som startade på Westinghouse för några år sedan med slutsteget vid tillverkningen av en bränslepatron och fortsatte i Sandvik med tillverkningen av bränslerören. Nu skulle vi göra ett besök på den del av Sandvik där göten för kapslingsrören tas fram och sedan fortsätta tvådagarsresan med att besöka Falu Gruva.

Vi startade vår resa med Sundbergs Buss tidig morgon tisdagen den 25 september. Vi var 22 personer, 19 medlemmar, 2 medföljande damer och busschauffören Desiree.

Vår första anhalt var Högbo Bruk. En vacker bruksmiljö och en stor friluftsanläggning som bjuder på många aktiviteter. Där stannade 6 personer som inte var så intresserade av studiebesöket på Sandvik utan valde i det fina vädret att ströva runt i den gamla bruksmiljön. Vi övriga skulle ansluta efter studiebesöket och tillsammans äta lunch på bruket.

Vi blev väl mottagna på Sandvik och fick en mycket trevlig guide som berättade och visade oss runt på det verket.

Bränslerören är gjorda av en legering som kallas för Zircaloy som i huvudsak består av grundämnet Zirconium vars egenskaper, viktiga i reaktorn, framför allt är låg korrosion och mycket låg absorbering av neutroner. Legeringen består till största delen av tenn, ca 5%, och lite järn, nickel och krom.

Zirconium som till Sandvik kommer i form av ”Zirconiumsvampar” som framställs ur en speciell sand från Sydafrika.

Dessa ”svampar” genomgår sedan i flera steg en mycket komplicerad process i Sandviks unika vakuum smältverk innan det slutligen kan levereras som göt för fortsatt rörberedning.

Vi reser tillbaka för lunch i Högbo där även vi övriga hinner se oss omkring lite innan vi fortsätter resan mot Falun.

I Falun checkar vi in på Scandic Hotell vid Lugnet, Faluns stora friluftscenter med bland annat hoppbackarna och VM skidspår.

Mycket tid kvar på eftermiddagen som kunde ägnas åt besök nere i Centrum eller som jag, Göran, och min hustru, Bitte, gjorde när vi vandrade i skidspåren med bland annat ”Mördarbacken”.

Dagen avslutades med en god middag och trevlig samvaro på hotellet.

Dag två var det dags att besöka Falu Gruva som nu är ett Världsarv på Unescos lista och en stor turistattraktion med museum, utställningar och restauranger.

Falu gruva var en gång Europas största koppargruva men där har också senare brutits andra metaller. Gruvdriften pågick ända till 1992 innan den lades ner helt och då hade brytningen pågått i över 1000 år.

Det första som slår en när man kommer dit är ”Stora Stöten”, det jättestora hålet i marken. Hålet blev till då den intensiva och planlösa brytningen gjorde att det mesta av gruvan rasade ihop den 25 juni 1687.  Stora stöten har en omkrets på 1.6 km och är 95 m djup.

Den del som i dag visas ligger på ca 70 m djup och bearbetades från medeltiden och in på 1800-talet. Vi gick ner och fick åka hiss upp. Otroligt vilka arbetsförhållanden det måste ha varit i dessa trånga och låga gångar och vilken logistik för att med gamla metoder kontinuerligt pumpa upp vatten och transportera upp all malm. Christopher Polhem var pappa till många av de tekniska lösningar som förbättrade gruvspel och uppfordringsverk för vattnet. Det gamla klocktornet som finns kvar idag drevs av det uppumpade vattnet och när klockan slutade slå innebar det fel i pumpsystemet.

Ett mycket intressant besök som avslutades på muséet och därefter lunch på en restaurang.

Vi vände näsan hemåt igen och det blev avslutningen på en mycket lyckad resa.

Göran

Foto: Bitte Lodin